Letar efter vårfåglar – hittar detta..

Måndagen den 8 februari, i min lediga vecka, for jag ut för att leta vårfåglar. Årets första tofsvipa ville jag notera bland årsfynden. Startade med att åka till Ryholm för att spana av de stora gärdena väster om gården. Inga tofsvipor men dock en gammal havsörn som drog förbi, För ner mot södra lagunen och där kunde jag på långt håll få se en varfågel sitta i en trädtopp nere vid Blåsippskullen. Beslöt mig för att åka ner mot bron över Örlan för att om möjligt få en skymt av kungsfiskaren som varit synlig där tidigare under vintern.

Nere vid Baståsen, där vägtrumman förbinder södra och norra lagunen med varandra hittade jag denna moder med två ungar. De passerade vägen och vägtrumman för att sticka in i skogsdungen som går ner mot södra lagunen.

Vildsvinssugga vid Ryholm

Vildsvinssugga vid Ryholm

W1- Den första veckan

Söndag 3/1 – Magderud

En liten rundtur gjorde att jag hamnade vid Magderud. Jag ville se om de fanns några strömstarar på i bäcken. Under den tid jag var där så såg jag bara en som höll till uppe vid fördämningen. Träffade och pratade med en trevlig person som var ute och rastade sin hund. Jag frågade lite om hur situationen var med lodjur vid Magderud och trakterna runt omkring och fick det beskrivet för mig. Jag kom här i kontakt med den vackara steglitsen som plockade frön ur en vass och taggig tistel.

Steglits - inga problem med vassa tistlar

Steglits – inga problem med vassa tistlar

Vems är äpplet?

MIn käre vän björktrasten tycker nog att han har ensamrätt till frukten jag sätter ut i trädet. Den kör gärna bort andra fåglar, stora som små. Här har talgoxe och kaja fått på nöten när de försökt, att smaka på ”den förbjudna frukten” som trasten tycker. I mitt förra inlägg om trasten och om vilka äpplen som växer på trädet så tänkte jag helt fel. Det växer inga granatäpplen på vårt träd. Det är naturligtvis paradisäpplen.

De förbjudna frukterna - för andra

De förbjudna frukterna – för andra

Min käre vän får ibland besök av de ”aggressiva snyltarna”, som kommer flockvis, och likt gräshoppsvärmar äter upp allt i sin väg, nämligen sidensvansarna. Då är det bara att lugnt vänta i bakgrunden och hoppas att något finns kvar.

6D_IMG_3936_sidensvansar

Vi tar allt på dukade bord!

Kanske kan man kanske smita lite närmare och kolla läget tycks han tänka när de flesta mätta och belåtna dragit vidare.

Väffö gör di på dette vise??

Väffö gör di på dette vise??

 

2015 – årets sista dag

Hemma i trädgården finns ett träd med små äpplen. Jag har inte funderat så mycket på vad det är för sort, granatäpple troligtvis. Frukterna som inte skördats av mina grannar får hänga kvar. När kylan tar vid börjar en förvandlingsprocess där frukterna ändrar färg, ändrar konsistens och troligtvis smak. Detta har min kompis björktrasten lärt sig. Den kommer åter varje vinter och ”pinkar in trädet” som sitt revir. Käkar äpplena, kastat ut dom ”bakvägen” efter ett tag  och får en del att ramla ner på backen. Snön har mycket gulbrunoranga lämningar under trädet.

När det börjar glesna på trädets ordinarie frukter kommer kompisen Johansson till undsättning. Med delade Ingrid Marie eller Royal Gala tränger jag mig in i grenverket och sätter äpplehalvorna på en uppstickande gren. Det tar inte lång tid förrän äpplet besöks av ”revirets ägare”. Idag fick jag se ett grym fight mellan en inkräktande besökare och ”trädägaren”. Dom rullade runt i snön, flaxade i luften och hytte med klorna mot varandra, flög in och ut bland grenarna och slutligen uppstod vapenvila. Efter en fundering på ca 2 sekunder tog inkräktaren det visa beslutet ”att låta sig flygas av egen kraft” från tomten.

Kvar satt sedan” trädets regent” och lät sig stolt avbildas men ett halvt Ingrid Marie bredvid sig.

Min vän - äppelälskaren

Min vän – äppelälskaren

Den 20:e december – foto vid en fågelmatning

Ibland kan man komma fåglarna riktigt nära och så är fallet om man kommer till en fågelmatning. Dessa bilder är tagna utanför Skövde.

I en fin parkmiljö har några natur- och fågelintresserad personer skapat en fin miljö med en matning. I en miljö med stora, gamla ekar och med vatten i närheten så kan man slå sig ner och njuta av fågellivet och titta på de matsugna fåglarna. Här följer några bilder från en decemberdag med blåst och även med lite solglimtar som nådde ner till ”matborden”.

1D_IMG_51658_entita_800_1200

6D_IMG_3622_blåmes_2400_1600

6D_IMG_3626_stenknäck_800_1200

1D_IMG_51646_nötväcka_1200_800  1D_IMG_51607nötväcka_1200_800

Möte med lodjuret – årets sista dagar

Idag, den 29/12 2015 fick jag för första gången med full säkerhet se ett lodjur. Dessutom blev det möjligt att ta några bilder. Strax norr om Beateberg fanns det minst 2 lodjur som jag kunde se De var väldigt orädda då de hade tillgång till mat på platsen. Ett vildsvin hade troligtvis blivit påkört och låg i dikesrenen. Jag tog de flesta bilder innifrån bil, vilket kan vara väl så lurigt när temperaturskillnaden mellan innetemperaturen och utetemperaturen är stor. Det blir värmedaller när den varma luften tar sig ut och då är det väldigt vanligt att få oskärpa i bilderna man tar. Jag hade vid tillfället sällskap av Clarie BJörklund och Patrik Åberg som hade den stora vänligheten att frakta mig och fotoutrustningen till platsen.

6D_IMG_3730_lodjur

En bit från vägen låg först detta djur men reste sig upp och vandrade sedan lugnt iväg. Innan dess hade en annan individ passerat åt höger. Här är det fortfarande ganska ljust ute och det fungerar bra med kamera och tele. Bilderna är tagna med en Canon 6D och den fungerar bra i dåligt ljus och med ganska höga ISO-tal

Lodjur med vildsvin som den äter.

Lodjur med vildsvin som den äter.

Här tas bilden betydligt senare och trots vad bilden visar så var det ganska mörkt ute. Nu är ISO-talet betydligt högre och trots bristen på ljus så fokuserar kameran bra.
300mm IS,  f2.8,  1/60s, ISO 2000
Jag står dold bakom bilen och har den som stöd för kameran.

 

Nytt år – nya tag

Det var sent i höstas som jag skrev senast. Julen har passerat och det nya året är drygt en månad gammalt. Idag, den 7/2 så är det ca 4 grader över nollan och solen värmer och smälter snön. Jag och kompisen TT för ut vid 10-tiden med målet att se och ev. få en bild på bändelkorsnäbbar. Vi for till skogsfröplantagen söder om Hjo och vek av mot Hökensås golfbana. Då lärkkottar är något av det bästa bändelkorsnäbbar kan ät ur så fanns det första tillfället att hitta dom direkt efter avfarten från 195:an. Och där var dom, lite drygt 10-talet korsnäbbar i en blandad flock med vuxna fåglar och ungar från förra året. Även ett antal talltitor höll till och födosökte i lärkträden.  Lite bilder ser du här:

IMG_37545bändel5 IMG_37416bändel3 IMG_37268_bändel1 IMG_37207talltitaIMG_37572_bändel2  IMG_37614bändel4

 

 

 

 

Falsterbo Bird Show 6-7/9

Det som förut så passande kallades ”Bivråkens dag”, den lördag i slutet av augusti eller början av september då bivråkarna sträcker ut mot kontinenten ingår i det arrangemang som rubriken förtäljer. Här finns föredrag, försäljning av allt som har med fåglar och fågelskådning att göra. Aktiviteter för gamla och unga kan man delta i och lära sig mer om naturen. Fikar gör man på Annas Bageri i Höllviken, superbt gott bröd till kaffet, missa inte det stället om de är på väg mot Skanör/Falsterbo. Alldeles i närheten av Annas fanns en Brandkronad kungsfågel. Tyvärr så gömde den sig i buskaget så det var inte speciellt bra läge för fotografering. Här är dock en suddig bild på denna art som börjat etablera sig i södra Sverige med häckningar på ett antal platser. Tidigare så fanns det ett exemplar i Tidaholm som man på ett bra sätt kunde få möjlighet att både se och höra.

IMG_34484_1800_2

Östlig besökare – ung aftonfalk på Kråks skjutfält

IMG_34267Denna unga aftonfalk uppenbarade sig på Kråks skjutfält och jag såg den först den 17/8. Vid studier av bilderna i datorn så såg jag lite konstig färg på benen bland fjädrarna och började fatta misstanke om att det fanns ringar som gömde sig när den flög. Det gällde då att försöka använda tubkikaren och se på benen när den satt om det gick att då se några ringar. Det misslyckades och det var bara att försöka igen

Nästa dag fick jag möjlighet att fotografera den och se så pass mycket av ”ringmärkningen” att det senare gick att konstatera att den ringmärkts i ett projekt som drivs i de östra delarna av Ungern.

När den flög över fältet och jagade byte försökte jag se vart den eventuellt slog sig ned. Lyckan var med mig och vid rälsmålbanan så hittade den en plats som passade. Med bilen som gömsle så närmade jag mig försiktigt ”konen” och fick några bilder där delar av texten på ringen var läsbara.